En sliten Amanda blev väckt klockan nio denna morgon, för att hinna vara på plats för att skåda "den där" solförmörkelsen. Jag tror ingen av lokalbefolkningen egentligen visste vad en solförmörkelse innebar, för herrejävlar.. 

 

När jag väl stod på plats, efter en timmes väntan, sker det. Hela himlen sänker sig på sekunder och det blir mörkt och tyst. Ingen kunde säga något.

Det var absolut det sjukaste jag någonsin varit med om. Så liten och så hjälplös. 

 

 

Förutom att jag stod och trodde jag skulle kolla på jordens undergång, var jag orolig över att fransarna skulle trilla av.. wunder why